Slutreplik SvD: ”Om fler träd får stå kvar ökar inlagringen av kol”


Publicerade på SvD.se den 31:a augusti 2017 (Karlsson, M. et al.) som slutreplik till replikerna, publicerade i SvD den 21:a augusti 2017 (Lundmark, Tomas) samt 24:e augusti 2017 (Nohrstedt, Hans-Örjan).

”Om fler träd får stå kvar ökar inlagringen av kol”

En paus från kalhyggen och ett införande av Lübeckmodellen skulle på kort sikt kunna öka kolinlagringen med cirka 20 miljoner ton kol per år. Detta helt enkelt genom att fler träd får stå kvar och växa till sig.

 

Det är glädjande att både Lundmark och Norhstedt bekräftar att hyggesfritt skogsbruk har flera fördelar både avseende rekreationsvärden och biologisk mångfald jämfört med kalhyggen.

Om hyggesfritt skogsbruk även är bättre för klimatet beror främst på två faktorer. För det första beror det på vilken form av hyggesfritt skogsbruk vi menar, då det kan bedrivas på många olika sätt. Hyggesfritt som samlingsord säger lika lite om vilka träd som huggs eller hur, som ordet bil berättar om det är en T-Ford eller Tesla vi talar om. Båda är bilar, men i övrigt finns få likheter. Av detta skäl går det varken att risa eller rosa hyggesfritt skogsbruk som begrepp. Var metod behöver analyseras och utvärderas för sig. Det som stod i artikeln den 19/8 avsåg Lübeckmodellen, och inte hyggesfritt skogsbruk generellt.

För det andra beror det på hur man räknar. Att bygga i trä ger klara och tydliga klimatfördelar, men idag blir bara 20% av det som avverkas byggmaterial (Sveaskog 2017). Resten blir till papper och bioenergi. Nohrstedt skrev i sin replik den 24/8 I ett perspektiv av mindre än 100 år är det bäst att inte avverka alls och låta träden stå och fånga koldioxid. Även Lundmark skriver i Skog & Framtid, Nr. 1 2017 att: På kort sikt, cirka 70 år, är det bättre för klimatet att inte hugga alls.

För på kort sikt är det lika illa om vi släpper ut koldioxid genom att elda ved, kol eller olja. Att ved är en förnybar råvara spelar i sammanhanget ingen roll. Koldioxid bildas oavsett vad som eldas. Så länge träden är friska fortsätter de att växa och vara ett grönt kollager. Det är till och med så att ju större de blir, desto mer lagrar de in. Även om tillväxten på höjden avtar med åren fortsätter tillväxten på bredden. Träd till skillnad från människor stannar inte av i tillväxt när de blivit vuxna, de bara fortsätter att växa. Något som forskare från 16 länder studerade genom mätningar av 673 046 träd på sex olika kontinenter (Stephenson et al. 2014).

 

När en skog kalhuggs rivs hela det gröna kollagret. Endast en femtedel blir till byggmaterial. Resten, 80 %, går upp i rök i samma takt som biobränslet eldas upp och pappret förbrukas. Även markskikt och mykorrhizan (svamparna i marken) som båda har stor betydelse för kolinlagringen (Clemmensen et al. 2013) förändras och tar skada vid ett kalhygge.

Samtidigt är vi över 7 miljarder människor på jorden. Att stoppa allt skogsbruk vore orimligt. Lika ohållbart är det att fortsätta med kalhyggen. För kalhyggen förstör livsmiljön för skogens växter och djur. De svenska och globala skogsskövlingarna är ett av skälen att vi idag befinner oss mitt i jordens sjätte massutrotning. Varje månad förloras runt 5.000 arter och försvinner därmed för alltid från jordens yta. Att arter dör ut är en naturlig del av evolutionen. Men idag sker utdöendet nästa tusen gånger snabbare än normalt (Vidal 2010).

 

Lundmark talar om en lägre tillväxt vid hyggesfritt skogsbruk. I en studie inom Future Forests som han själv varit med och lett och som presenterades i SLU-nyheter den 5:e maj 2015 står följande att läsa: De flesta hyggesfria metoderna leder till lägre virkesproduktion. I bästa fall kan den bli någorlunda jämställd.

 

Väljer vi de bästa av de undersökta metoderna blir tillväxten för hyggesfritt skogsbruk alltså jämställd med kalhyggen. Varför refererar Lundmark till de metoder som ger de sämsta resultaten, i stället för de bästa? Och även om volymproduktionen skulle bli något högre genom kalhyggesbruk, väger det ej upp en grav utarmning av den biologiska mångfalden. (Wenche 2014).

 

 

Lundmark skriver samtal om skogen bör i större utsträckning än hittills ske inom akademin.

 

Tyvärr kan vi inte längre godtroget lita på den forskning som presenteras och de uttalande som görs. För idag är svenska forskare i stor uträckning indirekt eller direkt styrda av industrin. Många anslag och en mycket stor del av notan i ett av de största forskningsprogrammen hittills, kallat Future Forest, betalades av skogsindustrin. Därför görs idag nästan bara forskning som ej stör ”business as usual”. Detta har gjort att vi idag är världsledande på att producera papper, men näst sämst på naturhänsyn bland 16 undersökta länder (Klefbom 2011).

 

Idag behövs krafttag och helt nya metoder. För om vi inte agerar på kort sikt kommer det inte finnas något långsiktigt att planera för. Då både undertecknade, Lundmark och Nohrstedt, är eniga om att Lübeckmodellen har fördelar för den biologiska mångfalden och att hugga mindre på ”kort sikt” (70-100 år) även är bättre för klimatet: Låt oss ta en paus från kalhyggesbruket.

 

En paus från kalhyggen och ett införande av Lübeckmodellen skulle på kort sikt kunna öka kolinlagringen med ca 20 miljoner ton kol per år, helt enkelt genom att fler träd får stå kvar och växa till sig. Det skulle ge en ökad kolinlagring fram till 2050 med över en halv miljard ton kol, bara i Sverige. Så kan vi under tiden ägna oss åt forskning hur skogsbruk bäst görs i Sverige, även på lång sikt.

 

I stället för att kritisera och avfärda det vi ännu inte känner till, låt oss bjuda in de forskare, akademiker och praktiker som lyckats med konststycket att både öka tillväxten och den biologiska mångfalden i Lübeck.

 

Låt oss inte ödsla mer tid på att debattera vem som har ”mest rätt”. I ett sådant tuppslagsmål finns bara förlorare. Det är genom samarbete vi kan lösa de utmaningar vi tillsammans står inför. Det sista skogsdebatten behöver är en polarisering där olika mål som klimat och biologisk mångfald ställs mot varandra i en tid då vetenskapen sedan länge vet att såväl ett fungerande ekosystem som ett hållbart klimat utgör en förutsättning för mänskligt liv på jorden (Rockström et al. 2015). Precis som vi behöver både mat och vatten behöver vi både ett hållbart klimat och ett fungerande ekosystem. Det är dags att vi nu börjar arbeta med, i stället för mot naturen.

 

Alla hänvisningar i texten finns på www.ecoforestryfoundation.se/referenser

 

Mikael Karlsson,

Pristagare av Skogspriset 2017 & Grundare av Ecoforestry Foundation

 

Rebecka Le Moine

Master i Biologi. Inriktning ekologi, miljö- och naturvård

 

Lutz Fähser

f.d Skogschef i Lübeck. Dr. i skogsekonomi

 

Matilda van den Bosch
MD, PhD, professor vid University of Bristish Columbia. Expert hälsoeffekter av skog

 

Anders Lindroth

Professor em. vid Inst. för naturgeografi och ekosystemvetenskap. Expert skogens kolbalans.

 

Tomas Hallingbäck

Forskningsingenjör, ArtDatabanken, SLU. Expertkommittén för mossor.

 

 

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *