Publicerat i SvD den 20:e augusti 2017
Våren har fyllts av påståenden kring skog, skogsbruk och klimat. Skydda mer skog! Hugg mer skog! Det ena med miljön och det andra med klimatet som argument. Men det är ett omöjligt val. Precis som att vi behöver både mat och vatten behöver vi både ett klimat som går att leva i och ett fungerande ekosystem.
I Sverige växer varje år omkring 120 miljoner kubikmeter virke varav 85 miljoner huggs ner. Det växer alltså mer än det huggs och för varje träd som fälls planteras två nya. Den årligen ökade virkestillväxten motsvarar en kolinlagring om ca 10 miljoner ton kol, då träd till största delen består av kol. Vid ett första påseende ser skogsbruket i Sverige ut som en framgångssaga.
Men idag bedrivs fortfarande skogsbruk genom att göra kalhyggen. När skogen huggs ner blottläggs marken och enorma mängder kol läcker ut. Nästan hälften så mycket kol som lagras in i den ökade tillväxten av virke läcker ut från de kalhyggen som görs. Detta är ett känt faktum bland Sveriges forskare och avhandlades så sent som i våras på ett seminarium med rubriken Is the Swedish forestry a carbon sink or source?- Är det svenska skogsbruket en kolsänka eller en kolkälla? anordnat av SLU och Future Forest.
Idag står vi inför en akut klimatförändring och behöver göra allt vi kan – NU – för att minska utsläppen av koldioxid och öka inlagringen av kol. Vi skall dessutom lämna det fossilbaserade samhället och gå över till ett grönt samhälle. I detta spelar skogen en huvudroll. Så frågan är inte om vi skall bedriva skogsbruk, utan hur och var.
Skogsbruk genererar råvara som kan användas till både bioenergi, papperstillverkning och byggindustri. Att bygga med trä i stället för stål- och betong ger en dubbel klimatvinst. Stål- och betong är mycket energikrävande att framställa medan virke växer av sig själv, lagrar in kol och fortsätter att vara kollager så länge trähusen står kvar.
Dock blir idag bara en mindre del av det som huggs till hus. Det allra mesta går till papperstillverkning och bioenergi. Papper är en kortlivad produkt som redan efter några varv av återvinning eldas upp i värmeverken och omvandlas till bioenergi. Men så fort vi eldar äter elden syre och släpper ut koldioxid. Det är så en eld fungerar. Och för klimatet spelar det ingen roll om vi släpper ut koldioxid genom att elda ved, kol, gas eller olja – så fort vi eldar upp något ökar koldioxidhalten i atmosfären. Ett kalhygge blir på detta sätt ett dubbelt slag mot klimatet. Det gröna kollager en skog utgör huggs ner och kolet som fanns lagrat i marken börjar läcka ut.
Som om detta inte vore illa nog pågår idag det forskare världen över betecknar som jordens sjätte massutrotning. Utrotningen av biologisk mångfald. Även här spelar skogsbruket en huvudroll. För när skogsbruk görs genom kalhyggen river, krossar och kör vi bort djurens hem. Detta får till följd att många skogslevande växter och djur bokstavligt talat blir hemlösa.
Bilden visar ett kalhygge gjort enligt nuvarande grön kalhyggesstandard. Träden som lämnats kallas för generell naturhänsyn. Men att hugga ner en skog och lämna några enstaka träd som naturhänsyn är ungefär som att riva en hel by och bara lämna några enstaka uthus kvar att bo i för byborna. Foto: Frédéric Forsmark
Att kalhyggesbruket med påföljande plantering av gran och tall är orsaken till problemen framgår tydligt av rapporten Tillståndet i skogen som gavs ut av SLU redan 2011. Att läget är akut bekräftas av rapporten Arter & naturtyper i habitatdirektivet – bevarandestatus 2013. Där konstateras att endast en av femton skogliga naturtyper har gynnsam status.
Att vi trots denna kunskap fortsätter med kalhyggen är en ekologisk och klimatmässig skandal.
Av klimatskäl behöver skogen stå kvar både för att behålla det levande kollager träden utgör och för att skydda marken så att den ej läcker kol. Av natur- och miljöskäl behöver våra plantager omvandlas till skogar så att skogens djur åter har någonstans att bo. Vidare behövs virke och råvara till ett grönt samhälle. Drömläget vore alltså ett skogsbruk där vi både kan äta kakan och ha den kvar. – Det skogsbruket finns. Det kallas processkydd och rent praktiskt betyder det att i stället för att göra kalhyggen avverkas bara en del av träden och i stället för att plantera får en naturlig skog växa upp. För skogen vet hur den kan växa naturligt, det har den alltid gjort. Skogen var här före oss. Det är vi som behöver lära oss hur vi kan skörda virke på ett sådant sätt att skogens naturliga processer skyddas.
Lübeck stad ställde om sitt skogsbruk enligt dessa principer redan 1992 vilket gett upphov till namnet Lübeckmodellen. Omställningen i Lübeck har gått långt över förväntan och lett till såväl ökad tillväxt, rikare biologiska mångfald och till bättre betalning för virket.
Bilden visar en skog i Växjö som nu sköts med Lübeckmodellen. Enskilda träd har fällts men skogen finns kvar, både som levande kollager, hem till djuren och skydd för det kol som ligger lagrat i marken. Foto: Mikael Karlsson
Ett aktivt skogsbruk utgör en nyckel till en hållbar framtid. Men tillväxten behöver skördas genom plockhuggning i stället för kalhyggen och virket i första hand användas till att bygga hus och andra långlivade produkter. Då en stock är rund och en är planka fyrkantig blir det en hel del spill som kan använda till både energi, papper och andra intressanta produkter.
Genom att upphöra med kalhyggen minskar vi kolläckaget från marken med nära 5 miljoner ton per år. Genom att låta dagens kalhyggen och unga planteringar växa upp till skogar lagrar vi in över 1 miljard ton grönt kol i skogen. Och i samma takt som skogen växer fram får djuren tillbaka sina hem och skogsägare blir rikare, helt enkelt genom att de får mer skog.
Att ställa om skogsbruket är att göra en stor insats för både klimatet, den biologiska mångfalden och kommande generationer.
Mikael Karlsson,
Pristagare av Skogspriset 2017 & Grundare av Ecoforestry Foundation
Rebecka le Moine
Fil. kand. i Biologi. Inriktning ekologi, miljö- och naturvård
Lutz Fähser
f.d Skogschef i Lübeck. Dr. i skogsekonomi
Matilda van den Bosch
MD, PhD, professor vid University of Bristish Columbia. Expert hälsoeffekter av skog
Anders Lindroth
Professor em. vid Inst. för naturgeografi och ekosystemvetenskap. Expert skogens kolbalans.
Tomas Hallingbäck
Forskningsingenjör, ArtDatabanken, SLU. Expertkommittén för mossor.
Repliker på denna artikeln publicerades i SvD den 21:a augusti 2017 (Lundmark, Tomas) samt 24:e augusti 2017 (Nohrstedt, Hans-Örjan).