Författare: Mikael

Den 21 mars är FNs internationella skogsdag. Life on land är ett av FNs hållbarhetsmål i Agenda 2030. Dessa mål har samtliga FNs 193 medlemsländer skrivit under. I mål nummer 15 står bland annat: Skydda, återställa och främja ett hållbart nyttjande av landbaserade ekosystem, hållbart bruka skogar, hejda och vrida tillbaka markförstöringen och förlusten av biologisk mångfald. Hållbarhetsmålen är satta till 2030, men det finns delmål som gäller redan från 2020, som:

Till 2020 bevara, återställa och hållbart använda ekosystem på land och i sötvatten och deras ekosystemtjänster, särskilt skogar, våtmarker, berg och torra områden, i enlighet med de skyldigheter som anges i internationella överenskommelser. Från mål 15.1

Till 2020 främja genomförandet av hållbart brukande av alla typer av skogar, stoppa avskogningen, återställa utarmade skogar och kraftigt öka nybeskogningen och återbeskogningen i hela världen. Från mål 15.2

Trotts dessa mål fortsätter Sverige och många andra länder att skövla naturen och i stället för att återställa den, och att anlägga nya plantager.  Det är dags att vi går från vackra ord till handling.  

I Sverige kalhuggs varje är omkring 200.000 hektar, varav 150.000 hektar markbereds och planteras, men över  300.000 hektar röjs, vilket innebär att den natur som försöker komma tillbaka, aktivt huggs ner. Vi är inne på en helt ohållbar väg där statusen redan idag är alarmerande. Ingen skoglig naturtyp där skogsbruk bedrivs har idag god bevarandestatus enligt Artdatabanken på SLU. Och det är på väg att bli värre. Tittar vi på Skogsstyrelsens konsekvens analys 2015 så kommer merparten av Sverige snart bestå av ett i genomsnitt 30-årigt gran- och tallplantage.

Rebecka Le Moine berätta om kring kopplingen mellan biologisk mångfald och skogsbruk.  

Nu i mars kom en ny dom i EU, som kan komma att sätta stopp för skogsbruk som hugger ner och raserar  livsmiljöer.

Gunilla Högberg Björck  berättar om domen och de konsekvenser den kan förväntas få  för skogsbruket i Sverige.

Framtidens skogsbruk är ekosystembaserat  

Mikael Karlsson berättar som har skrivit boken Konsten att hugga träd och ha skogen kvar berättar om grundprinciperna för ekosystembaserat skogsbruk.

Evolutionen har skapat några av de mest produktiva och motståndskraftiga ekosystem som kan skådas. Ekosystemen har utvecklats genom årmiljoner av evolution. Naturliga skogar har anpassats under årtusenden till att ta tillvara de resurser som finns på en plats och stå emot de störningsregimer som förekommer. Enskilda träd kan bli över tusen år gamla och utgör därigenom lika unika som värdefulla mikrohabitat. Stora sammanhängande skogar, rika på gamla träd och död ved är helt avgörande för ett starkt och friskt skogsekosystem. 

Då naturliga ekosystem inte kan konstrueras, utan endast värnas eller ges förutsättningar att komma tillbaka nås målen genom att tillämpa processkydd, genom att utforma skogsbruket så att skogen och skogens naturliga processer skyddas.  

Här finns en länk till en mer utförlig  beskrivning av ekosystembaserat skogsbruk.

Efteråt finns utrymme för frågor. 

Välkomna! 

 

 

Beskrivning. Klibbal är ett medelstort träd, med rak genomgående huvudstam och välvd krona. Barken är gråaktig, grov och sprucken i längs- och tvärsprickor. Årsskotten är kala och har hartskörtlar. Vinterknopparna sitter strödda och är skaftade, ovala, blåskimrande, med bara två eller tre knoppfjäll. 

Bladen är veckade, blanka, mörkgröna nästan runda och i spetsen urnupna, unga blad är starkt klibbiga; bladen gulnar inte om hösten utan faller av gröna. Klibbal blommar på bar kvist. Hanblommorna sitter i långa hängen, medan honblommorna sitter i korta axlika hängen vilka efter fruktmognaden utvecklas till så kallade alkottar, blomställningar och ’kottar’ är skaftade. Både han- och honhängen övervintrar nakna och ofta sitter också gamla ’alkottar’ kvar under vintern. 

Arten gråal (A. incana) skiljs från klibbal på sina spetsiga och matta blad, sin släta bark och på att honhängen och ’kottar’ är oskaftade. Hybrider mellan klibbal och gråal förekommer.

Äldsta-största. Alen kan bli upp till 25 meter hög och få en stamomkrets på över fyra meter. Den blir knappast mer än 120 år.

Utbredning. Klibbal har en i huvudsak sydlig utbredning, men förekommer längs Östersjökusten ända upp i Bottenviken. Arten växer företrädesvis på fuktiga växtplatser, oftast i kanten av sjöar och vattendrag. Klibbal dominerar också i så kallade alkärr som är en artrik men försvinnande naturmiljö. Första fynduppgift publicerades på 1600-talet, men arten är känd sedan medeltiden.

Användning. Klibbalens ved är mjuk och har använts till bland annat träskobottnar och möbler. Virket är även mycket användbart till pålar då det är motståndskraftigt mot röta.

Etymologi. Artnamnet glutinosa betyder klibbig och syftar på de klibbiga unga bladen. Namnet al är känt sedan medeltiden, den omnämns till exempel i Kristoffers landslag från 1442.

Karta över utbredning. Karta och bilder lånade från NRM. 

Hej! En kort uppdatering. Just nu håller vi på att uppdatera information på hemsidan och göra en bra översättning till engelska. 

Trevlig sommar! 

Mvh Team Ecoforestry Foundation 

Publicerade på SvD.se den 31:a augusti 2017 (Karlsson, M. et al.) som slutreplik till replikerna, publicerade i SvD den 21:a augusti 2017 (Lundmark, Tomas) samt 24:e augusti 2017 (Nohrstedt, Hans-Örjan).

”Om fler träd får stå kvar ökar inlagringen av kol”

En paus från kalhyggen och ett införande av Lübeckmodellen skulle på kort sikt kunna öka kolinlagringen med cirka 20 miljoner ton kol per år. Detta helt enkelt genom att fler träd får stå kvar och växa till sig.

 

Det är glädjande att både Lundmark och Norhstedt bekräftar att hyggesfritt skogsbruk har flera fördelar både avseende rekreationsvärden och biologisk mångfald jämfört med kalhyggen.

Om hyggesfritt skogsbruk även är bättre för klimatet beror främst på två faktorer. För det första beror det på vilken form av hyggesfritt skogsbruk vi menar, då det kan bedrivas på många olika sätt. Hyggesfritt som samlingsord säger lika lite om vilka träd som huggs eller hur, som ordet bil berättar om det är en T-Ford eller Tesla vi talar om. Båda är bilar, men i övrigt finns få likheter. Av detta skäl går det varken att risa eller rosa hyggesfritt skogsbruk som begrepp. Var metod behöver analyseras och utvärderas för sig. Det som stod i artikeln den 19/8 avsåg Lübeckmodellen, och inte hyggesfritt skogsbruk generellt.

För det andra beror det på hur man räknar. Att bygga i trä ger klara och tydliga klimatfördelar, men idag blir bara 20% av det som avverkas byggmaterial (Sveaskog 2017). Resten blir till papper och bioenergi. Nohrstedt skrev i sin replik den 24/8 I ett perspektiv av mindre än 100 år är det bäst att inte avverka alls och låta träden stå och fånga koldioxid. Även Lundmark skriver i Skog & Framtid, Nr. 1 2017 att: På kort sikt, cirka 70 år, är det bättre för klimatet att inte hugga alls.

För på kort sikt är det lika illa om vi släpper ut koldioxid genom att elda ved, kol eller olja. Att ved är en förnybar råvara spelar i sammanhanget ingen roll. Koldioxid bildas oavsett vad som eldas. Så länge träden är friska fortsätter de att växa och vara ett grönt kollager. Det är till och med så att ju större de blir, desto mer lagrar de in. Även om tillväxten på höjden avtar med åren fortsätter tillväxten på bredden. Träd till skillnad från människor stannar inte av i tillväxt när de blivit vuxna, de bara fortsätter att växa. Något som forskare från 16 länder studerade genom mätningar av 673 046 träd på sex olika kontinenter (Stephenson et al. 2014).

 

När en skog kalhuggs rivs hela det gröna kollagret. Endast en femtedel blir till byggmaterial. Resten, 80 %, går upp i rök i samma takt som biobränslet eldas upp och pappret förbrukas. Även markskikt och mykorrhizan (svamparna i marken) som båda har stor betydelse för kolinlagringen (Clemmensen et al. 2013) förändras och tar skada vid ett kalhygge.

Samtidigt är vi över 7 miljarder människor på jorden. Att stoppa allt skogsbruk vore orimligt. Lika ohållbart är det att fortsätta med kalhyggen. För kalhyggen förstör livsmiljön för skogens växter och djur. De svenska och globala skogsskövlingarna är ett av skälen att vi idag befinner oss mitt i jordens sjätte massutrotning. Varje månad förloras runt 5.000 arter och försvinner därmed för alltid från jordens yta. Att arter dör ut är en naturlig del av evolutionen. Men idag sker utdöendet nästa tusen gånger snabbare än normalt (Vidal 2010).

 

Lundmark talar om en lägre tillväxt vid hyggesfritt skogsbruk. I en studie inom Future Forests som han själv varit med och lett och som presenterades i SLU-nyheter den 5:e maj 2015 står följande att läsa: De flesta hyggesfria metoderna leder till lägre virkesproduktion. I bästa fall kan den bli någorlunda jämställd.

 

Väljer vi de bästa av de undersökta metoderna blir tillväxten för hyggesfritt skogsbruk alltså jämställd med kalhyggen. Varför refererar Lundmark till de metoder som ger de sämsta resultaten, i stället för de bästa? Och även om volymproduktionen skulle bli något högre genom kalhyggesbruk, väger det ej upp en grav utarmning av den biologiska mångfalden. (Wenche 2014).

 

 

Lundmark skriver samtal om skogen bör i större utsträckning än hittills ske inom akademin.

 

Tyvärr kan vi inte längre godtroget lita på den forskning som presenteras och de uttalande som görs. För idag är svenska forskare i stor uträckning indirekt eller direkt styrda av industrin. Många anslag och en mycket stor del av notan i ett av de största forskningsprogrammen hittills, kallat Future Forest, betalades av skogsindustrin. Därför görs idag nästan bara forskning som ej stör ”business as usual”. Detta har gjort att vi idag är världsledande på att producera papper, men näst sämst på naturhänsyn bland 16 undersökta länder (Klefbom 2011).

 

Idag behövs krafttag och helt nya metoder. För om vi inte agerar på kort sikt kommer det inte finnas något långsiktigt att planera för. Då både undertecknade, Lundmark och Nohrstedt, är eniga om att Lübeckmodellen har fördelar för den biologiska mångfalden och att hugga mindre på ”kort sikt” (70-100 år) även är bättre för klimatet: Låt oss ta en paus från kalhyggesbruket.

 

En paus från kalhyggen och ett införande av Lübeckmodellen skulle på kort sikt kunna öka kolinlagringen med ca 20 miljoner ton kol per år, helt enkelt genom att fler träd får stå kvar och växa till sig. Det skulle ge en ökad kolinlagring fram till 2050 med över en halv miljard ton kol, bara i Sverige. Så kan vi under tiden ägna oss åt forskning hur skogsbruk bäst görs i Sverige, även på lång sikt.

 

I stället för att kritisera och avfärda det vi ännu inte känner till, låt oss bjuda in de forskare, akademiker och praktiker som lyckats med konststycket att både öka tillväxten och den biologiska mångfalden i Lübeck.

 

Låt oss inte ödsla mer tid på att debattera vem som har ”mest rätt”. I ett sådant tuppslagsmål finns bara förlorare. Det är genom samarbete vi kan lösa de utmaningar vi tillsammans står inför. Det sista skogsdebatten behöver är en polarisering där olika mål som klimat och biologisk mångfald ställs mot varandra i en tid då vetenskapen sedan länge vet att såväl ett fungerande ekosystem som ett hållbart klimat utgör en förutsättning för mänskligt liv på jorden (Rockström et al. 2015). Precis som vi behöver både mat och vatten behöver vi både ett hållbart klimat och ett fungerande ekosystem. Det är dags att vi nu börjar arbeta med, i stället för mot naturen.

 

Alla hänvisningar i texten finns på www.ecoforestryfoundation.se/referenser

 

Mikael Karlsson,

Pristagare av Skogspriset 2017 & Grundare av Ecoforestry Foundation

 

Rebecka Le Moine

Master i Biologi. Inriktning ekologi, miljö- och naturvård

 

Lutz Fähser

f.d Skogschef i Lübeck. Dr. i skogsekonomi

 

Matilda van den Bosch
MD, PhD, professor vid University of Bristish Columbia. Expert hälsoeffekter av skog

 

Anders Lindroth

Professor em. vid Inst. för naturgeografi och ekosystemvetenskap. Expert skogens kolbalans.

 

Tomas Hallingbäck

Forskningsingenjör, ArtDatabanken, SLU. Expertkommittén för mossor.

 

 

 

Publicerat i SvD den 20:e augusti 2017  

Våren har fyllts av påståenden kring skog, skogsbruk och klimat. Skydda mer skog! Hugg mer skog! Det ena med miljön och det andra med klimatet som argument. Men det är ett omöjligt val. Precis som att vi behöver både mat och vatten behöver vi både ett klimat som går att leva i och ett fungerande ekosystem.

 

I Sverige växer varje år omkring 120 miljoner kubikmeter virke varav 85 miljoner huggs ner. Det växer alltså mer än det huggs och för varje träd som fälls planteras två nya. Den årligen ökade virkestillväxten motsvarar en kolinlagring om ca 10 miljoner ton kol, då träd till största delen består av kol. Vid ett första påseende ser skogsbruket i Sverige ut som en framgångssaga.

 

Men idag bedrivs fortfarande skogsbruk genom att göra kalhyggen. När skogen huggs ner blottläggs marken och enorma mängder kol läcker ut. Nästan hälften så mycket kol som lagras in i den ökade tillväxten av virke läcker ut från de kalhyggen som görs. Detta är ett känt faktum bland Sveriges forskare och avhandlades så sent som i våras på ett seminarium med rubriken Is the Swedish forestry a carbon sink or source?-  Är det svenska skogsbruket en kolsänka eller en kolkälla? anordnat av SLU och Future Forest.

 

Idag står vi inför en akut klimatförändring och behöver göra allt vi kan – NU – för att minska utsläppen av koldioxid och öka inlagringen av kol. Vi skall dessutom lämna det fossilbaserade samhället och gå över till ett grönt samhälle. I detta spelar skogen en huvudroll. Så frågan är inte om vi skall bedriva skogsbruk, utan hur och var.

 

Skogsbruk genererar råvara som kan användas till både bioenergi, papperstillverkning och byggindustri. Att bygga med trä i stället för stål- och betong ger en dubbel klimatvinst. Stål- och betong är mycket energikrävande att framställa medan virke växer av sig själv, lagrar in kol och fortsätter att vara kollager så länge trähusen står kvar.

 

Dock blir idag bara en mindre del av det som huggs till hus. Det allra mesta går till papperstillverkning och bioenergi. Papper är en kortlivad produkt som redan efter några varv av återvinning eldas upp i värmeverken och omvandlas till bioenergi. Men så fort vi eldar äter elden syre och släpper ut koldioxid. Det är så en eld fungerar. Och för klimatet spelar det ingen roll om vi släpper ut koldioxid genom att elda ved, kol, gas eller olja – så fort vi eldar upp något ökar koldioxidhalten i atmosfären. Ett kalhygge blir på detta sätt ett dubbelt slag mot klimatet. Det gröna kollager en skog utgör huggs ner och kolet som fanns lagrat i marken börjar läcka ut.

 

Som om detta inte vore illa nog pågår idag det forskare världen över betecknar som jordens sjätte massutrotning. Utrotningen av biologisk mångfald. Även här spelar skogsbruket en huvudroll. För när skogsbruk görs genom kalhyggen river, krossar och kör vi bort djurens hem. Detta får till följd att många skogslevande växter och djur bokstavligt talat blir hemlösa.

 

Bilden visar ett kalhygge gjort enligt nuvarande grön kalhyggesstandard. Träden som lämnats kallas för generell naturhänsyn. Men att hugga ner en skog och lämna några enstaka träd som naturhänsyn är ungefär som att riva en hel by och bara lämna några enstaka uthus kvar att bo i för byborna. Foto: Frédéric Forsmark

Att kalhyggesbruket med påföljande plantering av gran och tall är orsaken till problemen framgår tydligt av rapporten Tillståndet i skogen som gavs ut av SLU redan 2011. Att läget är akut bekräftas av rapporten Arter & naturtyper i habitatdirektivet – bevarandestatus 2013. Där konstateras att endast en av femton skogliga naturtyper har gynnsam status.

Att vi trots denna kunskap fortsätter med kalhyggen är en ekologisk och klimatmässig skandal.

Av klimatskäl behöver skogen stå kvar både för att behålla det levande kollager träden utgör och för att skydda marken så att den ej läcker kol. Av natur- och miljöskäl behöver våra plantager omvandlas till skogar så att skogens djur åter har någonstans att bo. Vidare behövs virke och råvara till ett grönt samhälle. Drömläget vore alltså ett skogsbruk där vi både kan äta kakan och ha den kvar. – Det skogsbruket finns. Det kallas processkydd och rent praktiskt betyder det att i stället för att göra kalhyggen avverkas bara en del av träden och i stället för att plantera får en naturlig skog växa upp. För skogen vet hur den kan växa naturligt, det har den alltid gjort. Skogen var här före oss. Det är vi som behöver lära oss hur vi kan skörda virke på ett sådant sätt att skogens naturliga processer skyddas.

 

Lübeck stad ställde om sitt skogsbruk enligt dessa principer redan 1992 vilket gett upphov till namnet Lübeckmodellen. Omställningen i Lübeck har gått långt över förväntan och lett till såväl ökad tillväxt, rikare biologiska mångfald och till bättre betalning för virket.

 

 

Bilden visar en skog i Växjö som nu sköts med Lübeckmodellen. Enskilda träd har fällts men skogen finns kvar, både som levande kollager, hem till djuren och skydd för det kol som ligger lagrat i marken. Foto: Mikael Karlsson

 

Ett aktivt skogsbruk utgör en nyckel till en hållbar framtid. Men tillväxten behöver skördas genom plockhuggning i stället för kalhyggen och virket i första hand användas till att bygga hus och andra långlivade produkter. Då en stock är rund och en är planka fyrkantig blir det en hel del spill som kan använda till både energi, papper och andra intressanta produkter.

 

Genom att upphöra med kalhyggen minskar vi kolläckaget från marken med nära 5 miljoner ton per år. Genom att låta dagens kalhyggen och unga planteringar växa upp till skogar lagrar vi in över 1 miljard ton grönt kol i skogen. Och i samma takt som skogen växer fram får djuren tillbaka sina hem och skogsägare blir rikare, helt enkelt genom att de får mer skog.

 

Att ställa om skogsbruket är att göra en stor insats för både klimatet, den biologiska mångfalden och kommande generationer.

 

Mikael Karlsson,

Pristagare av Skogspriset 2017 & Grundare av Ecoforestry Foundation

 

Rebecka le Moine

Fil. kand. i Biologi. Inriktning ekologi, miljö- och naturvård

 

Lutz Fähser

f.d Skogschef i Lübeck. Dr. i skogsekonomi

 

Matilda van den Bosch
MD, PhD, professor vid University of Bristish Columbia. Expert hälsoeffekter av skog

 

Anders Lindroth

Professor em. vid Inst. för naturgeografi och ekosystemvetenskap. Expert skogens kolbalans.

 

Tomas Hallingbäck

Forskningsingenjör, ArtDatabanken, SLU. Expertkommittén för mossor.

 

 

Repliker på denna artikeln publicerades i SvD den 21:a augusti 2017 (Lundmark, Tomas) samt 24:e augusti 2017 (Nohrstedt, Hans-Örjan).